Frottering med liten dollarstinn person?
Vad gör jag nu? Jag har blivit inviterad på en 5-dygnskryssning i Östersjön med Crystal Serenity i sommar! Vad ska en sketen liten gnista göra ombord på en sån lyxkryssare? Ja, jag får väl frottera mig med dessa dollar- och eurostinna personager som tillbringar stor tid på dylika fartyg. Det råder ju vissa regler ombord, eftersom det är olika teman på resorna. Dock gäller det att svira upp sig ordentligt inför middagarna. Det krävs lixom cocktaildress och långklänning när det är som värst. Tror jag kan stå ut med det :o)
Hur jag hamnat i den här situationen? Ach, det är så enkelt! Äldste sonen (28 år idag) arbetar ombord som maskinbefäl, och eftersom han då varit ombord 1 år får han invitera anhöriga att medfölja fartyget som passagerare under 10 dagar. Nu hampar det sig så att hans far och jag är skilda, så sonen är diplomatisk och ger oss 5 dagar var! Köpenhamn-Helsingfors-S:t Petersburg-Tallin-Stockholm eller omvänt. Jag tror jag väljer Stockholm som utgångshamn och går iland i Köpenhamn. Hur låter det?
Lite skrytigt, jag vet, men det bjuder jag så gärna på.
Hur jag hamnat i den här situationen? Ach, det är så enkelt! Äldste sonen (28 år idag) arbetar ombord som maskinbefäl, och eftersom han då varit ombord 1 år får han invitera anhöriga att medfölja fartyget som passagerare under 10 dagar. Nu hampar det sig så att hans far och jag är skilda, så sonen är diplomatisk och ger oss 5 dagar var! Köpenhamn-Helsingfors-S:t Petersburg-Tallin-Stockholm eller omvänt. Jag tror jag väljer Stockholm som utgångshamn och går iland i Köpenhamn. Hur låter det?
Lite skrytigt, jag vet, men det bjuder jag så gärna på.
Mystifikationer
Nu verkar det som om jag börjar få upp ångan, men förmodligen slutar det i lite pys som vanligt.
Jag har några tankar som far omkring som studsbollar innanför skallbenet:
1. På jobbet har det genomförts en s k arbetsmiljöenkät. Den skulle vara helt anonym. När jag läst igenom reglerna kunde jag bara konstatera att den här enkäten tänker iaf inte jag genomföra på varje punkt. Överst på papperet stod nämligen: Område samt arbetsplats. Därvid föll anonymiteten. Jag är ju ensam på expeditionen, och då är det inga problem att gissa vem det är som skrivit DEN enkäten. Inom barnomsorgen är det lika illa, ity det finns fritidshemsavdelningar med två personal. Inte heller så svårt att gissa vem det är.
Vadan denna fyll-i-vånda över en enkät? Jo, ett icke särskilt lyckat exemplar av arten Homo Sapiens Femininum som meddelst kompiskontakt chefar för oss, och hon är icke särskilt populär. Vid förra enkäten, som var HELT anonym, sablades hon och hennes väninna ("lillchefskan") ner fullständigt av en enig personalkår... ja, det var visst EN avvikare, och det visste alla vem det var. Alltnog, i år blir inte enkäten vare sig ärlig eller trovärdig, för vem vill väl öppet uttala sitt missnöje över lönesättande chef som man dessutom har lönesamtal med och vars omdöme är det som gäller vid lönesättning. Jag har under fyra års tid gjort den läxan. Håller man sig inte god med häxan går det ut över lönen. Taskigt, men det går att leva med när alternativet är fjäsk, och då tar jag hellre ärlighet och lönesmäll. Min självkänsla får jag iaf behålla, för den beskattas inte.
Tillrätta med såna chefer kommer man ju aldrig, och undviker man att svara på en enkät är det väl upp till var och en. Jag skrev iaf på blanketten orsaken till att jag inte fyllt i.
2. Varför jävlas bilar alltid när man behöver dem? Mitt öde och min stolthet, Nisselina, har varit krasslig sedan 16 januari. Helt plötsligt vägrade hon att starta. Ja, iofs lyckades jag få igång henne, men hon lät inte bra. Vid utfarten på riksväg 35 stannade motorn igen, men efter idoga försök fick jag liv i henne. Hur lätt är det att kolla motorn när det är kallt, snöigt och dessutom mörkt och det inte finns några gatlyktor och ficklampan står hemma på byrån? Just det... det är inte alls lätt, för att inte säga omöjligt.
I alla fall fick jag igång bilen och tog mig ut på 35:an, och då slog mig tanken att tusan! Vid rondellen måste jag ju sakta ner, och då kommer Nisselina att stanna, och hur populärt kommer det att bli om en starkt medelålders kvinna i värsta rusningstrafiken får motorstopp i en trång rondell och, fan ta henne, hindrar KARLARNA i sina nya bilar att ta sig hem? Jag stannade vid en mack, parkerade bilen och tog långa benet före till busshållplatsen 500 m längre bort. Det var första gången jag varit tacksam för att just den bussen som vanligt var försenad.
Resten är historia. Jag fick ordning på uschlingen för tre dagar, sedan var det klippt igen. Hon står på min parkering hemma iaf, och där får hon stå tills gumman Tö sopat rent och värmen är tillbaka. Kylaren behöver nämligen förnyas.
Numera är jag bussåkare. Jag har hittills aldrig missat en buss, men jag har kommit i jäkligt god tid till nästa.
Jag har några tankar som far omkring som studsbollar innanför skallbenet:
1. På jobbet har det genomförts en s k arbetsmiljöenkät. Den skulle vara helt anonym. När jag läst igenom reglerna kunde jag bara konstatera att den här enkäten tänker iaf inte jag genomföra på varje punkt. Överst på papperet stod nämligen: Område samt arbetsplats. Därvid föll anonymiteten. Jag är ju ensam på expeditionen, och då är det inga problem att gissa vem det är som skrivit DEN enkäten. Inom barnomsorgen är det lika illa, ity det finns fritidshemsavdelningar med två personal. Inte heller så svårt att gissa vem det är.
Vadan denna fyll-i-vånda över en enkät? Jo, ett icke särskilt lyckat exemplar av arten Homo Sapiens Femininum som meddelst kompiskontakt chefar för oss, och hon är icke särskilt populär. Vid förra enkäten, som var HELT anonym, sablades hon och hennes väninna ("lillchefskan") ner fullständigt av en enig personalkår... ja, det var visst EN avvikare, och det visste alla vem det var. Alltnog, i år blir inte enkäten vare sig ärlig eller trovärdig, för vem vill väl öppet uttala sitt missnöje över lönesättande chef som man dessutom har lönesamtal med och vars omdöme är det som gäller vid lönesättning. Jag har under fyra års tid gjort den läxan. Håller man sig inte god med häxan går det ut över lönen. Taskigt, men det går att leva med när alternativet är fjäsk, och då tar jag hellre ärlighet och lönesmäll. Min självkänsla får jag iaf behålla, för den beskattas inte.
Tillrätta med såna chefer kommer man ju aldrig, och undviker man att svara på en enkät är det väl upp till var och en. Jag skrev iaf på blanketten orsaken till att jag inte fyllt i.
2. Varför jävlas bilar alltid när man behöver dem? Mitt öde och min stolthet, Nisselina, har varit krasslig sedan 16 januari. Helt plötsligt vägrade hon att starta. Ja, iofs lyckades jag få igång henne, men hon lät inte bra. Vid utfarten på riksväg 35 stannade motorn igen, men efter idoga försök fick jag liv i henne. Hur lätt är det att kolla motorn när det är kallt, snöigt och dessutom mörkt och det inte finns några gatlyktor och ficklampan står hemma på byrån? Just det... det är inte alls lätt, för att inte säga omöjligt.
I alla fall fick jag igång bilen och tog mig ut på 35:an, och då slog mig tanken att tusan! Vid rondellen måste jag ju sakta ner, och då kommer Nisselina att stanna, och hur populärt kommer det att bli om en starkt medelålders kvinna i värsta rusningstrafiken får motorstopp i en trång rondell och, fan ta henne, hindrar KARLARNA i sina nya bilar att ta sig hem? Jag stannade vid en mack, parkerade bilen och tog långa benet före till busshållplatsen 500 m längre bort. Det var första gången jag varit tacksam för att just den bussen som vanligt var försenad.
Resten är historia. Jag fick ordning på uschlingen för tre dagar, sedan var det klippt igen. Hon står på min parkering hemma iaf, och där får hon stå tills gumman Tö sopat rent och värmen är tillbaka. Kylaren behöver nämligen förnyas.
Numera är jag bussåkare. Jag har hittills aldrig missat en buss, men jag har kommit i jäkligt god tid till nästa.
Sent ska syndaren vakna...
Så där, ja! Jag fick en påminnelse av en kär väninna att jag inte skrivit här på länge, länge. Det hade hon naturligtvis fullständigt rätt i, eftersom det senaste tillfället var förliden sommar. Alltnog och emedan: Det är aldrig för sent att börja om, men varför jag gör det just nu är höljt i dunkel eftersom jag hade kunnat skjuta upp omstarten ytterligare en tid av den anledningen. Ja, alltså, att det aldrig är för sent att börja om.
I och för sig... det dryga halvår som gått sedan jag senast tittade in här kan gå till historien som det tröööökigaste och jobbigaste halvåret i mitt liv, och gudarna vet att jag haft många, många halvår i livet. Faktiskt är de dubbelt så många som hela år. Inte för att åldern har någon betydelse (påstås det från initierat håll) men säg det till en tonåring som väntar på att bli myndig eller till en person som snart ska gå i pension och vill hinna njuta av livet innan det är dags att kasta in handduken. Inte är det dags för mig att bli myndig och inte att gå i pension heller, så varför jag över huvudtaget tar upp ämnet, är för mig en gåta.
Jag gillar gåtor, liksom andra områden där min lilla, men fullt fungerande, intelligens får visa framfötterna. Det logiska tänkandet. Jaha, ja, sånt har jag, även om det inte märks så mycket. Logiskt tänkande, alltså. Å andra sidan har jag ett synnerligen rörligt intellekt, eller också är det något annat som styr mitt handlande.
Jag läste någonstans, för länge sedan, att röriga skrivbord tyder på röriga hjärnor.
Chefskans skrivbord är kliniskt rent... :o)
I och för sig... det dryga halvår som gått sedan jag senast tittade in här kan gå till historien som det tröööökigaste och jobbigaste halvåret i mitt liv, och gudarna vet att jag haft många, många halvår i livet. Faktiskt är de dubbelt så många som hela år. Inte för att åldern har någon betydelse (påstås det från initierat håll) men säg det till en tonåring som väntar på att bli myndig eller till en person som snart ska gå i pension och vill hinna njuta av livet innan det är dags att kasta in handduken. Inte är det dags för mig att bli myndig och inte att gå i pension heller, så varför jag över huvudtaget tar upp ämnet, är för mig en gåta.
Jag gillar gåtor, liksom andra områden där min lilla, men fullt fungerande, intelligens får visa framfötterna. Det logiska tänkandet. Jaha, ja, sånt har jag, även om det inte märks så mycket. Logiskt tänkande, alltså. Å andra sidan har jag ett synnerligen rörligt intellekt, eller också är det något annat som styr mitt handlande.
Jag läste någonstans, för länge sedan, att röriga skrivbord tyder på röriga hjärnor.
Chefskans skrivbord är kliniskt rent... :o)