gnistan gnistrar till...

Jag skrev ett sånt attans bra inlägg härom dagen, men hur det nu var så tryckte jag till någon tangent så allt försvann. Det går inte att vara inspirerande två gånger på raken, så jag gav upp. Jag undrar om det inte var om det garn jag skickat efter. Hittade ett mönster på en urtjusig kofta som jag blev sugen på att sticka. Efter lite letande och lite beslutsångest, beställde jag garn på nätet. Garnet kom mycket snabbare än jag räknat med, och jag kom snabbt igång med stickandet... för ett tag. Jag kom ganska snabbt underfund med att jag inte kunde fortsätta, för det var ett rent ullgarn. Det kliade som tusan på händerna, så det var bara att kontakta företaget och be att få byta. Inga problem! Visserligen sitter jag med nästan två nystan obrukbart garn, men jag kan alltid ta med dem till jobbet. Ungstackrarna har inte hunnit utveckla allergi mot ullgarn än. Nu måste jag också kommentera lilla bilen. Så nöjd den verkade efter att ha fått oljan utbytt. Jag börjar misstänka att den som haft bilen före mig inte visste om att man ska byta olja vid ca 1000 körda mil, för den avtappade oljan var verkligen kolsvart. Han visste i alla fall inte om att en kamrem behöver bytas ca var 8000:e mil. Jag var envis som synden när jag köpte bilen, och tjatade som attan om kamremmen och när den var bytt. Fick till svar att det sitter en lapp i motorrummet om den saken. Det fanns ingen lapp, så jag gav mig inte. Verksta'n på bilfirman tog in bilen...och inte ett ord nämndes om kamremmen. Den höll nämligen på att gå av och hade inte hållit många mil till. Jag har sparat den som lite kuriosa, eftersom verkstadskillen lagt den på framsätet. Det kändes skönt att få rätt. Igen! Det är inte bara karlar som begriper sig på bilar. Jag har åtagit mig att sy en brudklänning igen. Intressant modell, och det kommer att krävas lite ansträngning och huvudbry, för bruden är lite stor och det finns inget färdigt mönster. Utmaningar gillar jag, så det ska nog gå vägen. Jag har ju lite tid på mig.