Ointressant
Jag skrev ett sånt attans bra inlägg härom dagen, men hur det nu var så tryckte jag till någon tangent så allt försvann. Det går inte att vara inspirerande två gånger på raken, så jag gav upp.
Jag undrar om det inte var om det garn jag skickat efter. Hittade ett mönster på en urtjusig kofta som jag blev sugen på att sticka. Efter lite letande och lite beslutsångest, beställde jag garn på nätet. Garnet kom mycket snabbare än jag räknat med, och jag kom snabbt igång med stickandet... för ett tag. Jag kom ganska snabbt underfund med att jag inte kunde fortsätta, för det var ett rent ullgarn. Det kliade som tusan på händerna, så det var bara att kontakta företaget och be att få byta. Inga problem! Visserligen sitter jag med nästan två nystan obrukbart garn, men jag kan alltid ta med dem till jobbet. Ungstackrarna har inte hunnit utveckla allergi mot ullgarn än.
Nu måste jag också kommentera lilla bilen. Så nöjd den verkade efter att ha fått oljan utbytt. Jag börjar misstänka att den som haft bilen före mig inte visste om att man ska byta olja vid ca 1000 körda mil, för den avtappade oljan var verkligen kolsvart. Han visste i alla fall inte om att en kamrem behöver bytas ca var 8000:e mil. Jag var envis som synden när jag köpte bilen, och tjatade som attan om kamremmen och när den var bytt. Fick till svar att det sitter en lapp i motorrummet om den saken. Det fanns ingen lapp, så jag gav mig inte. Verksta'n på bilfirman tog in bilen...och inte ett ord nämndes om kamremmen. Den höll nämligen på att gå av och hade inte hållit många mil till. Jag har sparat den som lite kuriosa, eftersom verkstadskillen lagt den på framsätet. Det kändes skönt att få rätt. Igen! Det är inte bara karlar som begriper sig på bilar.
Jag har åtagit mig att sy en brudklänning igen. Intressant modell, och det kommer att krävas lite ansträngning och huvudbry, för bruden är lite stor och det finns inget färdigt mönster. Utmaningar gillar jag, så det ska nog gå vägen. Jag har ju lite tid på mig.
Det lilla blå bottenlösa svarta hålet

Dags igen
Nu tänkte jag faktiskt försöka ta upp det här med bloggandet igen. Det ÄR ju så inne, och även om jag inte har något intressant att meddela gör jag det ändå. Där lär jag inte skilja mig från mängden så det stör.
Vad jag ska blogga om? Tja, kanske om alla gymredskap som står här och där i lägenheten. Jag införskaffar dem med ambitionen att nu jäklars... Sedan sitter jag och tittar på dem och undrar vad tusan jag tänkte på.
Kanske ska jag blogga om stickning? Nej, jag vill inte konkurrera med bästa nätväninnan :-) Hon har blivit en jäkel på att sticka sockor, hon också, och hon har större fantasi än jag på det området.
Ska jag skryta med att jag blivit ombedd att sy ytterligare en brudklänning? Det blir den fjärde förutom ett antal balklänningar och två promoveringsklänningar. Nej, det är så många andra som syr också.
Kanske ska jag börja prata om min lilla blåa bil som blivit ett nytt, svart bottenlöst hål? Bara den här månaden kommer den att gräva djupt hål i mina små besparingar. Oljebyte och filter = 700:-, nya dubbdäck = 4 200:-, nytt batteri = 1 000:-. Nej, alla som har bil vet ju redan att de är djupa, svarta och bottenlösa hål.
Det ger sig så småningom. Det blir kanske både det ena och det andra, kanske lite mer av det ena eller det andra.
Förresten tillhör jag inte dem som investerade i en spikmatta. Så det, så.
Rökstopp
Från och med idag, 1 maj, ska jag vara rökfri. Hittills (kl är 09.00) har det gått bra trots att jag varit vaken sedan 06.00. Det har gått åt 2 Nicotinell... Undrar vad jag håller på med egentligen! Hur svårt kan det vara att sluta? Det här är första försöket jag gör. Usch, jag måste tänka POSITIVT!!!
Lite frukost, och sedan en lååång promenad.
Jag ska vara kattvakt i helgen också. Två busiga katter som går till anfall mot mina fötter så fort jag öppnar dörren till deras hem. Den ena katten har en tendens att smita ut i trappuppgången om man inte passar sig, och jag känner inte riktigt för att jaga en katt upp- och nerför trappor idag.
Nu ska jag vara POSITIV!!! Det är NYTTIGT att springa i trappor, så det så!
Nu är det dags...
Nu är det dags igen. Ska försöka att återuppta mitt bloggande. Det är drygt ett år sedan sist.
Det roliga är att sakernas tillstånd just nu är nästan exakt desamma som förra året. Bekantskapen med mailmaten är uppsagd igen, men den här gången lär den inte återupptas. Kan nog säga som så, att jag lika gärna kunde ha lagt karbonpapper emellan när jag sade upp bekantskapen i år igen. Jag hade påsken på mig att läsa igenom gammal korrespondens, och det finns/fanns ett mönster som upprepat sig gång på gång under vår 6 år långa bekantskap. Av någon anledning har jag, trots det, klamrat mig fast vid bekantskapen, men efter senaste genomgången har jag verkligen insett hur substanslös karln är och har varit hela tiden.
Det finns bara en person som är värt något i hans ögon, och det är han själv. Dessutom... under dessa år har han avverkat den ena kvinnan efter den andra, och gnällt och tyckt så attans synd om sig själv när kvinnorna dragit vidare och "bara lämnat honom". Slår mig för pannan! Karlfan är ju gift!!! Han har inte fattat att kvinnor inte går på vad som helst hur länge som helst. Jag undrade vid vetskapen om hans senaste "mitt livs kärlek" hur länge han tänkte gömma sig bakom frugans kjolar för att slippa ta sitt ansvar dels mot sin fru, dels mot den senaste kvinnan och verkligen ta ut skilsmässa och få ordning på sitt liv. Det fick jag inget svar på. Jag tror inte för en sekund trots att han träffat "sitt livs kärlek" att han kommer att ta ut skilsmässa. Han träffade tydligen denna "kärlek" för sju år sedan, och sakernas tillstånd har alltså inte ändrats ett dugg på dessa år. Man kan ju undra hur denna "kärlek" uppfattar saken när hon upptäckte att han fortfarande är gift trots att han då lovade henne att ta ut skilsmässa. Jesses, vad tröttsam karl är! En ynklig fullblodsegoist med bara "jag, mig och mitt" framför ögonen.
Nu har i alla fall jag samlat ihop mig och till fullo insett vilken blek och liten varelse han är.
Nu kan jag äntligen gå vidare med näsan i vädret. Det känns helt underbart att äntligen vara FRI från denna demon!