gnistan gnistrar till...

Igår var det måndag, och dagen började ju bra och fortsatte så till framåt kvällskanten. Jag var och hämtade exet för att köra honom till tåget, och på vägen in till stan mötte jag ett kvinns som förmodligen inte förväntat sig något möte på just den vägen, så hon lyckades slå sönder min backspegel med sin egen. Jestanes, så stirrig hon blev, men jag blev mest förbaskad. Jag vet ju hur dyra elstyrda backspeglar är, och jag har bara vagnskadeförsäkring och självrisken är hög. Attans kärring som inte kunde sänka farten och hålla ut på vägkanten. Nu vet jag iaf vem som lärde hennes dotter köra bil, för de är lika våldsamma i framförandet av fordon. 1 460:- för min backspegel. Jag undrar om polisen tillåter mig att fortsättningsvis också köra med krossad backspegel fasttejpad med silvertejp. Iofs speglar inte tejpen, men det är ju silvertejp iaf. När jag väl, efter att ha lämnat exet vid Resecentrum, kom hem upptäckte jag att en liten limflaska läckt i ryggsäcken och naturligtvis läckt på lägenhetsnyckeln. Dessvärre var det snabbtorkande lim, så jag kom inte in i lägenheten. Jag fick ringa dottern som har reservnyckel och som inte bor så långt från mig. Hon skulle komma per omgående, men efter 20 min kontaktade jag henne igen (hon bor 3 min bort med bil) och då hade hennes sambo kommit på att de måste tanka först. *suck* hon visste att jag var lite sent ute, för jag skulle på buggkurs. Sent om sider anlände de med reservnyckeln och jag kom hem och så iväg igen. Då slog det mig... nu krävdes bara en grej till för att lyckan skulle vara fullständig. Det hade bara fattats det att jag mött/blivit stoppad av polisen. Nu slapp jag det mötet, och hoppas turen står sig även idag. Jag tänker fortsätta köra med min bil som har ett flirtigt framlyse pga glappkontakt och så en krossad backspegel. Jag har ju TVÅ backspeglar till, så varför jag just skulle vara så beroende av den vänstra, det förstår jag inte. För övrigt håller jag mest blicken framåt :o)

Tack Rutan, för välkomnandet tillbaka :o) Jag är lite ringrostig, men det går över med lite väloljade ord, kanske. Nu har jag börjat bli lite social igen. Har återupptagit det här med att gå ut och dansa. Där har jag, på förekommen anledning, närmast legat i träda i två års tid. Nu fungerar alla konstgjorda leder som de ska, och då blir det full fart på kärringen så länge Gud vill och donen håller. I fredags var vi ett gäng från Östgöta bugg som åkte till Yesterday, ett "danspalats" i Vallentuna. Danspalats var ju verkligen en sanning med modifikation. Det var förmodligen en ombyggd verkstadslokal eller något sådant, men det var roligt ändå. Vi var tillbaka i stan 04.45 på morgonen. Snacka om att dans tar tid. I gårkväll blev det vårt eget danspalats i stan. Bengt Hennings spelade. De är visst mest kända för att ha backat upp Robert Gustavsson, men de var bra! Trevlig danspublik också, så det blev en del dansande även för min del. Det roligaste var nog att feguschlingen var där, och det tog en stund innan han kom sig för att heja. He he, jag undrar varför. Han släpade runt med "sitt livs kärlek" och det var ju intressant att se hur hans drömkvinna såg ut. Som så många andra är han tydligen hemfallen åt långa blondiner, och dessutom är hon ca 30 år yngre än honom. Undrar vad DET står för... Nej, jag vill inte veta! Sedan är det explosion i naturen också! På två dagar har det blivit GRÖNT bland träd och buskar. Om två månader är det sommarsolståndet och sedan blir det mörkare igen. Tiden går fort när man har roligt. Kort arbetsvecka är det också den här veckan... :o)

Nu är det dags igen. Ska försöka att återuppta mitt bloggande. Det är drygt ett år sedan sist. Det roliga är att sakernas tillstånd just nu är nästan exakt desamma som förra året. Bekantskapen med mailmaten är uppsagd igen, men den här gången lär den inte återupptas. Kan nog säga som så, att jag lika gärna kunde ha lagt karbonpapper emellan när jag sade upp bekantskapen i år igen. Jag hade påsken på mig att läsa igenom gammal korrespondens, och det finns/fanns ett mönster som upprepat sig gång på gång under vår 6 år långa bekantskap. Av någon anledning har jag, trots det, klamrat mig fast vid bekantskapen, men efter senaste genomgången har jag verkligen insett hur substanslös karln är och har varit hela tiden. Det finns bara en person som är värt något i hans ögon, och det är han själv. Dessutom... under dessa år har han avverkat den ena kvinnan efter den andra, och gnällt och tyckt så attans synd om sig själv när kvinnorna dragit vidare och "bara lämnat honom". Slår mig för pannan! Karlfan är ju gift!!! Han har inte fattat att kvinnor inte går på vad som helst hur länge som helst. Jag undrade vid vetskapen om hans senaste "mitt livs kärlek" hur länge han tänkte gömma sig bakom frugans kjolar för att slippa ta sitt ansvar dels mot sin fru, dels mot den senaste kvinnan och verkligen ta ut skilsmässa och få ordning på sitt liv. Det fick jag inget svar på. Jag tror inte för en sekund trots att han träffat "sitt livs kärlek" att han kommer att ta ut skilsmässa. Han träffade tydligen denna "kärlek" för sju år sedan, och sakernas tillstånd har alltså inte ändrats ett dugg på dessa år. Man kan ju undra hur denna "kärlek" uppfattar saken när hon upptäckte att han fortfarande är gift trots att han då lovade henne att ta ut skilsmässa. Jesses, vad tröttsam karl är! En ynklig fullblodsegoist med bara "jag, mig och mitt" framför ögonen. Nu har i alla fall jag samlat ihop mig och till fullo insett vilken blek och liten varelse han är. Nu kan jag äntligen gå vidare med näsan i vädret. Det känns helt underbart att äntligen vara FRI från denna demon!