gnistan gnistrar till...

Nu har jag bestämt mig! Jag ska bli kvinna över min egen kropp. Egentligen heter det väl "herre" i uttrycket, men så fanken jag tänker använda mig av det veka könet när det gäller så viktiga saker som min kropp.

Jag har lagt på mig x antal kilon sedan i somras pga cortison och annat. Att vara hungrig för jämnan är inte särskilt roligt, speciellt som den hungern inte går att dämpa. Nu (sedan en vecka tillbaka) har jag i alla fall gett mig fasiken på att nu eller aldrig! Efter att ha varit bulimiker (utan att kräkas) har jag blivit pulverhäxa. Ja, en och annan macka har slunkit ner också, men idag hade jag jeans på mig för första gången sedan i juli! Hur skönt känns inte det? Att jag fick till dem i midjan kändes som en stor seger efter att ha masat runt i guds gåva till kvinnan: stretchbyxor med resår i midjan.

Vardagsmotion också. Kliva av bussen en hållplats tidigare på väg till bussbytet till jobbet och strunta i bussbytet på vägen hem. Det ger iaf några km extra. Synd att jag inte jobbar så nära att jag kan cykla till jobbet. 5 mil om dagen känns lite mycket. Iofs... efter sex arbetsdagar har jag isf cyklat Vätternrundan, men jag har inga ambitioner att komma så långt.

Hur som helst... jag är på väg...