Positiv
Söndag idag, och jag känner mig väldigt positivt inställd till det mesta. Vaknade i vanlig ordning vid 6-tiden, men idag var jag PIGG! Lite kaffe och vatten och en omgång pulver och alla eländiga tabletter, och jag var redo för en långpromenad. Halv 8 äntrade jag stavarna och gick en runda på 8 km. Var hemma igen kvart i 9. Så skönt det var! Så skönt att det inte blåste som vanligt! Så skönt att solen skiner!
Stångån är vacker så här års. Promenadvägarna är inte sopade än, men det kommer förhoppningsvis, och ingen hundskit någonstans. Vissa hundägare har tydligen pli på sig själva... Det som göms i snö kommer upp i tö... men det gäller inte åkanterna här i stan, och det är bara att vara tacksam över.
Många är det som är ute på morgnarna. Kul att stavarna har fått sån genomslagskraft så nu känner jag mig inte ensam längre.
Jag började med stavgång innan begreppet fått fäste i folks minne. Redan anno 1998 var jag igång till min dotters stora förtvivlan. Vi bodde på landet då, och jag hade läst om stavgång i en tidning hos sjukgymnasten och fick för mig att testa. Då fanns det inga stavar i sportaffärerna, men nöden är uppfinningarnas moder. Ut i "boa" och kolla. Jodå, där fanns ett par bättre begagnade skidstavar som verkade lagom långa, och det var bara att damma av dem och börja gå. Dotera (och för all del hennes bröder och x-maken också) tyckte det såg fånigt ut att jag inte fick gå i dagsljus utan fick vänta till skymningen innan jag släpptes iväg. Då följde dottern med, för hon var rädd att det skulle hända något med mitt då uschla knä eftersom jag inte såg var jag satte fötterna. :o)
Så småningom blev jag med knäprotes, och då började också stavgången bli rumsren. Sedan dess har det varit legalt att knata iväg med stavar utan att få fåniga kommentarer av förbipasserande.
Jaadå, jag använder fortfarande de gamla skidstavarna, men numera är ringarna borta och piggarna försedda med gummiproppar för att inte låta så förbenat när jag går på asfalt. För mig, som är synnerligen sliten i knäna, är det ett enormt bra hjälpmedel. Dels kan jag gå fortare och dels får jag ju det stöd som behövs för att jag ska kunna gå längre sträckor. Bara fördelar, således.
Man behöver ju inte köpa stavar för flera hundra kronor, för man går precis lika bra med ett par vanliga, modererade skidstavar.
Stångån är vacker så här års. Promenadvägarna är inte sopade än, men det kommer förhoppningsvis, och ingen hundskit någonstans. Vissa hundägare har tydligen pli på sig själva... Det som göms i snö kommer upp i tö... men det gäller inte åkanterna här i stan, och det är bara att vara tacksam över.
Många är det som är ute på morgnarna. Kul att stavarna har fått sån genomslagskraft så nu känner jag mig inte ensam längre.
Jag började med stavgång innan begreppet fått fäste i folks minne. Redan anno 1998 var jag igång till min dotters stora förtvivlan. Vi bodde på landet då, och jag hade läst om stavgång i en tidning hos sjukgymnasten och fick för mig att testa. Då fanns det inga stavar i sportaffärerna, men nöden är uppfinningarnas moder. Ut i "boa" och kolla. Jodå, där fanns ett par bättre begagnade skidstavar som verkade lagom långa, och det var bara att damma av dem och börja gå. Dotera (och för all del hennes bröder och x-maken också) tyckte det såg fånigt ut att jag inte fick gå i dagsljus utan fick vänta till skymningen innan jag släpptes iväg. Då följde dottern med, för hon var rädd att det skulle hända något med mitt då uschla knä eftersom jag inte såg var jag satte fötterna. :o)
Så småningom blev jag med knäprotes, och då började också stavgången bli rumsren. Sedan dess har det varit legalt att knata iväg med stavar utan att få fåniga kommentarer av förbipasserande.
Jaadå, jag använder fortfarande de gamla skidstavarna, men numera är ringarna borta och piggarna försedda med gummiproppar för att inte låta så förbenat när jag går på asfalt. För mig, som är synnerligen sliten i knäna, är det ett enormt bra hjälpmedel. Dels kan jag gå fortare och dels får jag ju det stöd som behövs för att jag ska kunna gå längre sträckor. Bara fördelar, således.
Man behöver ju inte köpa stavar för flera hundra kronor, för man går precis lika bra med ett par vanliga, modererade skidstavar.
Kommentarer:
Trackback