Egendomligt
Hur är livet funtat, egentligen?
Här bryter jag en 5 år gammal nätbekantskap, och så återuppstår den av sig själv. Det känns lite som lagen om alltings jävlighet. Kan man verkligen bli så beroende av någon att vad man än gör/säger/skriver så lever bekantskapen vidare?
Först lite småilskna kommentarer från båda hållen om anledningen till bekantskapens upphörande... sedan några dagars tvärtystnad (skönt, äntligen, nej vad jag saknar mailen, vems tur var det att skriva?) och sedan några trevande ord från andra sidan... och nu är vi igång igen! Bara mailledes, dock, för det fysiska mötet har varit synnerligen sporadiskt med bara något fikamöte någon gång per år, men ändå finns det något där som gör det så attans svårt att bara kapa linan.
Jag blir så fruktansvärt irriterad på mig själv när det kvillrar till i maggropen varje gång hans mail aviseras. VA????????? Ska det vara så här??????... och, i så fall, varför???????
Här bryter jag en 5 år gammal nätbekantskap, och så återuppstår den av sig själv. Det känns lite som lagen om alltings jävlighet. Kan man verkligen bli så beroende av någon att vad man än gör/säger/skriver så lever bekantskapen vidare?
Först lite småilskna kommentarer från båda hållen om anledningen till bekantskapens upphörande... sedan några dagars tvärtystnad (skönt, äntligen, nej vad jag saknar mailen, vems tur var det att skriva?) och sedan några trevande ord från andra sidan... och nu är vi igång igen! Bara mailledes, dock, för det fysiska mötet har varit synnerligen sporadiskt med bara något fikamöte någon gång per år, men ändå finns det något där som gör det så attans svårt att bara kapa linan.
Jag blir så fruktansvärt irriterad på mig själv när det kvillrar till i maggropen varje gång hans mail aviseras. VA????????? Ska det vara så här??????... och, i så fall, varför???????